- Project Runeberg -  Levnadsminnen /
259

(1917) [MARC] Author: Ernst Moritz Arndt Translator: Mauritz Beijerstein
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Levnadsminnen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Å 259

för stor utsträckning använder dessa ovannämnda herrars
jimförelse. — Jag stannade första månaden i Aachen
för att på närmare håll betrakta krigstumultet och
rörelserna i Belgien. Det var då som i Lättich den ledsamma
historien med de sachsiska bataljonerna tilldrog sig, vilka
enligt Wienerfördraget skulle fördelas mellan Preussen
och Sachsen. ”Trupperna ville först höra befallningen
från sin konung. En vilt uppretad hop drog upp till
fältmarskalken Bläöchers palats för att storma det. Det
hade kunnat bli en skön historia, om deras anslag
lyckats, Blächer, Gneisenau och blomman av den
preussiska generalstaben, som just befann sig i palatset, kunde
ha blivit mördade på kuppen. Men under det sachsarna
umgingos med sådana vilda planer, gjorde vakten i
palatset, deras landsmän, sin heliga soldatplikt, försvarade
portarna, som de förra försökte spränga, och gåvo
fältherrarna tid att komma undan genom en bakdörr,
bestiga sina hästar och sätta sig i säkerhet. På aftonen
dagen innan den gamle fältmarskalken samlade de ännu
i Lättich kvarvarande sachsarna och preussarna och höll
sitt på samma gång berömmande och förmanande tal till
dem, för jag till Lättich med överste Räöhle von
Lilienstern och begav mig på utsatt timma till platsen där
den gamle skulle tala. Han stod där med präktig
hållning liksom gud Mars och talade ännu präktigare. I
början ansträngde han sig att tala vårdat (jag hörde att
en skrivvan general författat talet åt honom), men
snart sprängde hans oerhörda eldighet alla fjättrar, och
han högg med mordisk husartakt in på dativen och
ackusativen. Jag kommer ännu ihåg si torden som lödo:
» Nej, fransmännen skola ej glädja sig åt att Bonaparte
kommit tillbaka, att de fått höra om tyskarnas uppror
mot sin general. Vi äro inför :dem och vid deras

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 02:58:58 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/arndtlev/0265.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free