Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ernst Moritz Arndts svensktid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
förlorat. Att denne svenske kung skall behöva tala så
för tyske män om Tyskland och den tyska örnen!”
Slutomdömet formulerar han på följande sätt:
”Mannen är tydligen förälskad i tyskarna och skulle bli en
god furste för ett litet tyskt land, men till att tygla sina
svenskar har han ej nog stark hand.” Senare delen av
detta uttalande grundade sig på iakttagelser, som
författaren varit i tillfälle att göra rörande stämningen
bland de svenska officerarna.
Det är bekant, att det just var under fälttåget i
Pommern, som oppositionen mot Gustav IV Adolf
började bli så allvarlig, att planer på hans avlägsnande
eller t. o. m. undanrödjande döko upp. Så t. ex.
berättar en finsk officer, som deltog i fälttåget,[1] att
missnöjet med konungen ofta yttrade sig i ”uttryck, som
vidrörde icke mindre än hans avsättning, men man
kunde icke komma överens om sättet”. Denna
stämning är även intygad av utländska sagesmän, t. ex. av
den engelske ministern Pierrepont.[2] Några direkta
upplysningar härom kan man naturligtvis ej vänta att
finna i Friedrich Arndts brev. Men skribenten har
lagt märke till den bittra kritik av alla konungens
åtgärder, som förekom i vida kretsar. ”De tävla”,
skriver han om de svenska officerarna, ”med våra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
