- Project Runeberg -  Ernst Moritz Arndt och Sverige /
71

(1920) [MARC] Author: Lars Dalgren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ernst Moritz Arndts svensktid

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

med Atterbom i spetsen togo utan tvivel starka intryck
av Arndt. Vi ha påpekat deras gemensamma intresse
för svensk folkvisediktning. Atterbom har direkt
lovsjungit Arndt i en enligt uppgift år 1808 skriven dikt,
vari det bl. a. heter:

”Hell dig, siare, dig, som på sanningens ensliga klippa
vilt omstormad, med stämman dock onedtystad av stormen
manande står, urkraftige son av Thuiskon och Herman!
Mellan det krigiska gny, som vandrar från Bälten till Isens
vilande hav, bland trummornas dån, som väcker till korståg,
mottag vänligt en lärjunges rop: hav tack för din lära!
’Tidens anda’ du fram i sin nesliga skepnad besvurit,
ställt för min syn och klätt mig från huvud till fötter i harnesk
att mot trollet på liv eller död utkämpa en holmgång.
Himmelens tecken det är, ditt flammande hat; på sin löpban
herrligt det skjuter framåt, och röd som det frusande blodet
bådar dess färg oss en morgon av strid, av rening och frihet!
När skall räddaren närma sig, han, Sannfärdig och Trofast,
Hjälten den krönte, som slår med tveegg Babylons vilddjur?
O, att hans vita häst, att hans skinande rustning vi såge!
O, att han vore den konung, som nu i sitt rike dig skyddar.
Han som ej namnet allena, ej spiran allena, men jämväl
tron och viljan och stoltheten ärvt av forna Gustaver!”
— — — — — — — — — — — — — — —


Att emellertid Atterbom åtminstone ej vid den
tidpunkt, då dikten skrevs, varit personligen bekant med
Arndt, framgår av fortsättningen.[1]

[1] ”Än jag ditt anlet ej skådat; men låt på den dagen oss
mötas.”

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 20:16:57 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/arndtsve/0079.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free