Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ernst Moritz Arndts svensktid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Det var en i många avseenden betydande
verksamhet, som Arndt utövade under sin vistelse i Sverige.
Emellertid inträffade så småningom händelser, som
gjorde, att han började trivas mindre väl där. Hans
överspända tro på att Sverige skulle bli hans tyska
fosterlands befriare, och att Gustav IV Adolf skulle för
detsamma komma att spela en roll liknande Gustav II
Adolfs visade sig vara en chimère. Konungen kunde
ej genomföra den politik, han valt, utan föll tvärtom
själv offer för den motsats, i vilken den bragt honom
till hans undersåtar. Revolutionen 1809 och freden
med Ryssland måste för Arndt betyda, att Sverige
uppgav striden mot den hatade Napoleon och ställde sig
på hans sida. Svenskarnas beundran för kejsaren
gjorde, att Arndt kände sig alltmer isolerad. ”Ofta
kändes det så hett, att det brändes under fötterna på
mig,” säger han i sina minnen. Och i ett brev till
Schildener av den 22 januari 1809 skriver han: ”För
övrigt skulle jag gärna vilja leva och dö bland tyskar;
varest är mig likgiltigt, dock ej under främmande
ok.”[1] Redan hade hans blickar börjat vända sig mot
Preussen som den stat, som skulle genomföra, vad
Sverige ej mäktat. Dörnbergs och Schills resningsförsök
voro symptom, att andan i Tyskland var en annan än
1806, och Arndt följde dem med andlös spänning. När
Schill stupat, skrev han sin kärnfulla dikt till hans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
