Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Arndt som skildrare av svenska folkets historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
verkligt härlig konung”. Att framställa honom som ett
monstrum är i högsta grad oberättigat; han måste
dömas efter sin egen tids måttstock. Det mot
”tjusarkonungen” kritiska inslaget i framställningen, vilket dock
är av mycket lindrig beskaffenhet torde kunna föras
tillbaka på uppgifter av den nyssnämnde Schwerin, om
vilken Arndt själv förklarar, att han ej var någon vän
av Gustav III, men som — det må också tilläggas —
aldrig lät förmå sig till stämplingar i stil med
Anjalamännens.
Mindre sympatiskt stämd står givetvis författaren
gent emot den följande förmyndarregeringen. Sverige
sov under densamma i alla avseenden, säger han, och
konstaterar dessutom, att de allra flesta ej voro nöjda
med denna sömn. Hertigen själv skildras som en ”torr
fantast”; om den allrådande Reuterholm säges, att han
var en man med små lidelser och trångt hjärta, ett
alldeles för medelmåttigt huvud för att kunna fatta det
stora och en alldeles för kall, avundsam och
hämndlysten människa för att vilja det goda. Särskilt
upprörd är författaren över behandlingen av den s. k.
armfeltska sammansvärjningen, denna ”sammanfattning
av infall, planer och utkast i det blå”. Men därvid är
att märka, att Armfelt, som vi senare skola se, är
Arndts specielle gunstling, som i hans ögon egentligen
endast har ett fel, sin obeständighet i kärleksaffärer.
Tyngdpunkten i arbetet är emellertid ur alla
synpunkter skildringen av Gustav IV Adolfs historia, vilket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
