Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
11
styrande, varför man redan i slutet av 1871 började i
parlamentet ropa på undantagslagar och förbud för
dess existens. Några av de republikanska
underhusledamöterna Pi y Margall, Castelar, Salmeron såväl som
internationalisterna i parlamentet F. Garrido och Lostau
försvarade Internationalen. De lidelsefulla debatterna
i parlamentet för eller emot Internationalen räckte flera
veckor, något som ännu mer bidrog att fästa den
allmänna uppmärksamheten på densamma. Till slut
antogs lagen mot Internationalen och i början av 1872
utfärdade man den kungörelsen överallt i Spanien att
dess sektioner skulle upplösas. Men Internationalen
utvecklade sig konspirativt och allt mäktigare. Nya
republikanska och federalistiska revolter ägde rum under
denna regering och i början av 1873 proklamerades
den demokratiska, federalistiska republiken.
Ledarne av den republikanska bourgeoisien, som
nu ryckte till sig herraväldet fingo brått om att vid
befästandet av makten kasta alla sina principer över
bord. De nya härskarne som blott hade sin tidigare
propaganda för federalismen att tacka för sin
maktställning organiserade nu den starkaste centralisation
— trots republikens federalistiska namn. Spaniens
befolkning, sammansatt som den är av olika
nationaliteter med avvikande dialekter, olika kultur,
national-dräkter och seder, åstundade äntligen den utlovade
kantonala autonomien, genomförandet av federalismen
i dess största utsträckning från nedan till ovan. Den
centrala regeringen motsatte sig detta med den
motiveringen, att federalismen blott skulle genomföras från
ovan till nedan, d. v. s. genomföras med regeringens
hjälp — något som den förrästen icke alls tänkte på.
Därför uppstodo nu å flera ställen i Spanien särskilt
i Cartagena, Alicante, Catalonien, Valencia och
Andalusien insurrektionella rörelser till förmån för den
kantonala autonomien — mot centralregeringen.
Centralisterna gåvo då federalisterna smädenamnet separatister
och intransigenter (obevekliga). Den republikanska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
