Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I - 1. Ormen och S:t Mikael
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ÅS A - HANNA
visste inte allt. Medan hon lyssnade till de två
käringarna, hade hon hört dem tala om att de hade
var sitt koffer fullt å pinnar och "det klara i
kan-tiner". Det kunde ju inte gärna vara sant, att det
fanns så mycket pinnar till i världen på ett ställe,
men båda kofferna stodo där, och hon ville inte
gärna gå från platsen, förrän hon själv sett efter
hur det förhöll sig. När därför far frågat, om hon
ville stanna där hon var, eller gå med honom, när
han sökte opp nattkvarter, så hade hon bett att få
stanna, om far bara lova att snart komma efter
henne. Tjusad lyssnade hon till käringarna, som
ömsom trätte och pratade, medan de satte upp sina
bord, och kom dem omedvetet allt närmare. En var
fet, hon lät å vara så gla, den andra var mager
och såg betryckt ut, fast hon hade så många pinnar.
— Nu har jag stått på denna plätten å sålt socker
i femtan år, sade den magra. Men allri har jag sett
så lite folk som i år. En kanske inte blir å med det
en har kokat.
Jo, den var ju galen, tänkte flickan. Skulle detta
kallas lite folk. Hon tyckte det var svart av dem
som på kyrkbacken en juladag. Om hon flyttade sig
bara ett par steg från den platsen hon intagit i
närheten av käringamas bord, så kunde hon si ett
besynnerligt vitt hus, som såg ut å vara hopsatt utå
skäftig väv. Far kallade det för tält, och hon hade
frågat honom vem som bodde där. Han hade till
hennes stora förvåning svarat: årma, grova som
mänsker och långa som stuan hemma..
En karl med konstiga kläder gick ut och in i
8
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
