Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I - 1. Ormen och S:t Mikael
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ÅSA - HANNA
visades den magra. Han vet, att jag känner honom
bättre än själva länsman.
— Är det sant, som folk säger, att ni pratade
med varandra förr i världen?
— Det är sånt som inte angår varken de eller
andra, svarade den magra, men tycktes inte stött
över anspelningen om ett närmare förhållande till
Snabben. Pratat har han me många. Men det är
nog ingen mer än jag, som har sagt till han öppet
i folks närvaro att han var en tjyv utan bli anmäld
för det å råka fast. Det var för tie år sen det, när
han nyssens börjat å ta i fickor. Han var inte så
skicklig då, för jag kom på honom, när han stal
plånboken från en bonne, som sålt ett par oxar.
— Känn efter plånboken! skrek jag åt bonden,
och han började att regera som en rasandes, för
det var många pengar för ett par oxar kan man
veta. Jag sa till min moster, att jag såg vem som
gjordet, sa jag, och jag tar å går fram till Snabben
å har honom å lämna igen pengarna, sa jag. — Gör
oss inte olöcklig, flicka, sa moster, plånboken hon
är nog i andra ändan på marken, så kvickt som di
langa se emellan, å då står du där å kan ingenting
bevisa. En kunde trott att Snabben skulle försöka
komma undan, men han stod kvar på samme plätt
med händerna i fickerna och skratta åt allt rabaldret
och ropa: tag fast tjyven! Då rann sinnet på me,
å jag ge fram till han och viska i örat på han:
du är en tjyv själv, för jag såg de ta pengarna.
Han ble arg förstås, men vad skulle han göra åt
me, ingen hade ju hört mina ord mer än han själv.
10
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
