Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I - 1. Ormen och S:t Mikael
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ÅSA - HANNA
varit gift tri gånger. Och äss inte Efraim på Åsen
behövde resa hem till sin hustru med ett lite lik,
som fått okristlig död, så var det inte hans förtjänst.
Men hade han något av sin fylla i behåll, så kunde
han kanske vara så go å hälla i barnet en slunk,
och kanske var han inte för fin å bju en ann på
en tår, när en hade räddat hans barn undan årmar
och farligheter. Därpå fick Katrina Johanna finkel
mellan läpparna, som rev i halsen, så att hon
vaknade till sans. Men hon blev alldeles från vettet
igen när hon såg tältet och såg ormar både här och
där. Far tog henne ångerfull på armen och bar
henne bort till kvarteret, gummorna följde trätande
efter, gåvo henne kaffe, trätte och frågade Efraim
om hans hustru visste att han tog barnet till det
allra värsta kvarteret på hela marken, där
häst-bytare och tjyva och tattare höllo till. Emellertid
så bäddade de åt henne på en brits högt upp på
väggen i storstugan och försäkrade henne många
gånger, att så högt kunde allri ormen krypa, å
för resten så var han nog fångad och slaktad för
länge sen.
Skälvande i hela kroppen låg Katrina Johanna
uppe på sin hylla och såg ned över folket, som
satt där å skrålade och skröt om vad di skulle gjort
äss di mött ormen.
Plötsligt blev ett förfärligt oväsen ute i förstugan,
och in kom den där beväringen följd av flera
personer, bland dem Snabben och en femtonårs flicka,
som Katrina Johanna kände igen som Snabbastina,
hans dotter.
16
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
