Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I - 1. Ormen och S:t Mikael
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ORMEN OCH S : T MIKAEL
— Det knivkastet dricker vi på, sade Snabben.
— Dåligt var det precis inte, svarade beväringen
och stoltserade bredbent med händerna i fickorna.
Skål! Det var lustigt å se hur han vred se och slog
med stjärten. Ska du inte ha en tår, Stina?
Flickan skakade på huvudet, gick bort i en vrå
och satte sig att knyta upp ett knyte. Hon drog av
skor och strumpor som hon knöt in i knytet, så
var hon färdig att lägga sig. Hon hade suttit på
skjuts hela förra natten och var uttröttad.
Beväringen lämnade snart de andra vid bordet och
gick fram till henne, körde upp henne från
trebena-stolen, satte sig själv och drog henne ner på knäet.
Så lade han sin stora bruna hand om hennes hals,
böjde henne bakåt och kysste henne. Katrina
Johanna reste sig till hälften upp i britsen. Hon hade
allri sett någon kyssa förr och var mest lika
förstenad som inför ormen. Flickan sade ingenting och
gjorde inte en rörelse. Hennes ljusa huvud låg stilla
mot kronans röck. Det var det sista Katrina
Johanna såg, innan hon somnade.
Men det dröjde inte länge förrän hon vaknade
på nytt. Därnere vid bordet satt en liten vacker
mörklockig judepojke och åt från ett stort fat, som
blivit satt framför honom. Beväringen, Snabben
och ett par andra karlar sutto runtomkring och
skrattade av full hals, medan den hungrige pojken
åt utan att förstå vad de skrattade åt, ty han hade
aldrig sett fläsk förr, och anade icke vad de kristna
satt framför honom. Medan han var mitt i måltiden,
kom hans långskäggige far insättande med en sådan
2. — Wägner, Åsa-Hanna.
17
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
