Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I - 1. Ormen och S:t Mikael
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ORMEN OCH S :T MIKAEL
började hon känna igen sig. Hon var på hemhållet
nu. Och där stodo de två höga enarna, som sågo ut
som sockertoppar, och där trollastenen. Vid nästa
vägkrök såg man stugan på långt håll med den vita
fläcken, där far lagat sticketaket. Allt fanns kvar,
och allt var sig likt. Det var som en dröm, att hon
varit till marken och upplevat så mycket. Hon skulle
få lov att passa småsyskona och läsa käkes och
frukta och älska Gud, hedra fader och moder och
se väl upp, så att hon inte bröt mot ett enda av
de tio buden. Skulle det hända, att hon svängde
sig allri så lite även utan att ljuga, eller att hon
sladdrade på nån av syskonen, så blev mor till sig,
och det blev stryk och förmaning, och hon talade
om prosten och prostagårdsbarna och hur
gudfruk-tiga andra var. Men vad hon aldrig talat om, det
var, att det fanns människor, som stal och svor och
stack och obehindrat levde rövare, värre än
Barrabas. Mor hon hade ett sätt att förklara, att allt
ledsamt det kom från Gud som straff för synden. —
Din tannvärk, Hanna, sade hon, han kom för att
du tog upp pinnastruten, som Magnus i Nygård
tappa när ni gick från skolen! Det som var i den,
det hade hon ätit upp, men mor hade inget vetat
och därför inte heller straffat. Så hade Gud måst
göra det, och sänt tandvärken på henne, fast
Magnus själv, han sa, att det fick du gärna. Men
den där Snabb, han hade ingen tandvärk han.
Mor fick många besvärliga frågor att besvara.
— Och allri ska då ongarna få fara på marken,
förrän di har läst sig fram, sa mor.
19
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
