Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I - 3. Det älskande hjärtats hemlighet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ÅSA - HANNA
och det gjorde hon med liv och lust. På sommaren
voro väggspringorna på prästgårdsvinden fulla av
taklökar, satta par om par. Var och en betydde en
person, växte de nu och vände sig mot varandra,
så blev det kärlek och giftermål, annars inte.
— Farligt vad hon är tjabbig, Martina, sade
Magnus, som blev retad att jämt höra Martina
sjunga samma visa, helst nu, då han hade annat i
huvudet.
— Jo, å han är inte lite utsagdef han, svarade
Martina retad tillbaka. Ta honom inte du Hanna,
om di så kastar honom efter de. Han blir inte god
å dras me. Han kanske rymmer sin väg, när han
fått sin vilja fram, som Petter Johan gjorde.
Nu hördes steg i matsalen, och Martina
försvann hastigt in genom köksdörren, men då prosten
hämtat in Magnus till sig och stängt dörren, kom
hon ut igen och satte sig förtroligt bredvid Hanna
på vedlåren.
— Si j a g vet hur en ska få tycke med sig,
berättade hon, och de ska vara ofelbart, säger
Snabbastava, för hon gjorde det med sin Stina, och den
är ju karlarna efter som om di vore tokiga. En ska
smörja flickebarnen med honung, när de är nyfödda,
då tycker pojkarna om di, när de blett i den åldern.
Men min mor, hon hade inte vett till det. Och inte
din heller, Hanna, kan jag tro.
— Mor vill aldrig ha nåt å göra me trollatyg,
sade Hanna ogillande. Hon tyckte inte alls om
Martinas tal.
— Prata du, sade Martina, men ett sär ja de,
36
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
