Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I - 3. Det älskande hjärtats hemlighet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ÅSA - HANNA
— Jo, sade ungdomarna, berätta nu, Martina.
— Det var engång en rik bondson, som var enda
bamet. Han tyckte om dottern i granngården, men
hon var inte så rik hon, men tycke hade hon och
grann var hon, och den rika bondsonen kunde hon
ha gått i döden för, sade Martina och sneglade på
Magnus.
Di var liksom bestämda för varandra, men så
bytte han om sinne, som det plär hända ibland, och
friade till den rikaste bondflickan i socknen. Hon
sa ja och så höll di bröllop här i kyrkan. Där var
många bjudna, men inte den gamla fästmön, hon,
som hette KED, vad det nu kan betyda? Hon
kom inte heller fram till kyrkan, förrän allt folket
var inne, och di sjöng brudpsalmen. Glad var hon
inte. Hon rådde inte med att gå in i kyrkan och
i sina djupa tankar som hon var, bröt hon en slya,
satte sig på kyrkesten och ritade med den. Hans
namn och sitt, som hon gjort så många gånger förr,
och där står det ju, så det måste vara sant, sa
Martina.
—- Inte kan det bli ingravat i hårda stenen, om
man skriver med en slya, avbröt Magnus klentroget.
— Ja, sir han, att skriva outplånligt med den
lättesta hand, det är just det älskande hjärtats
hemlighet det, sa Martina.
50
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
