Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I - 4. Guds rådslag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GUDS RÅDSLAG
Det knastrade nu ute på gården, men hon gav
sig inte tid att titta åt de främmande, utan
skyndade in i prostens rum.
Där låg nu hennes gamle make på det
hård-stoppade sofflocket med sitt tunna gamla ansikte
mot en knölig soffkudde, ty bekvämlighet föraktade
han. Predikoutkastet med sina röda förstrykningar
hade ramlat ner på golvet och pipan likaså. Ack,
om hon nu fått lägga en filt över honom, rulla ner
gardinen och sätta Lars såsom en kerub med bart
huggande svärd att vaka över att ingen störde
honom! Men det gick inte an. Hon rörde lätt vid
hans arm.
Prosten ryckte till: — Är klockan allt ett, är det
middag? Har jag sovit så länge?
— Efraim på Åsen är här med Hanna, svarade
prostinnan. Och om det är lysning, som står på,
så tänkte jag att du nog ville vara vaken, Elias.
Prostinnan talade med djupt eftertryck i den
ton, som pigorna brukade vara mest rädda för.
Frosten satte sig hastigt upp och strök en
silvergrå hårlänk ur pannan.
— Så, att de trotsar Herren likafullt, sade han.
Jag trodde det inte.
— En lär sig aldrig förstå människorna, sade
prostinnan och gick ut.
Ute i förstugan stod Hanna och borstade av
fållen på sin svarta klänning. Prostinnan såg genast
att hon hade ring på fingret, hon hejdade sig på
tröskeln och kom sig liksom inte för att säga
välkommen. Då rätade Hanna på sig, och deras blickar
53
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
