Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I - 4. Guds rådslag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GUDS RÅDSLAG
med den där otäcka. Frånse i handelsboden grep
henne på ett helt annat sätt än när Martina kommit
farande häromdagen och hävt ur sig nyheten.
Prostinnan hade på det bestämdaste vägrat att tro den
och häftigt försvarat Hanna mot en sådan
misstanke. — Skulle jag inte känna flickan som i två
år haft henne i mitt hus! Hon är varken girig
eller fåfäng och inte karltokig heller, som visst
annat folk, Martina! Jag har väl sett, att hon har
ett samvete. Och till prosten sade hon: den kvinna,
som går i brudstol med handelsman, innan ännu
graven på kyrkogården sjunkit över Stina Snabb,
hon är både rå och fräck. Men Hanna är ömtålig
och stolt som modern. Aldrig i livet kan Efraim
— vilket annars vore likt honom — tvinga henne
att göra detta.
Och nu stod hon där med skamlöst tjock
guldring på fingret likafullt.
Den dag, då far kom hem så allvarsam och
förmälde, att den stackars Stina var död med barnet
i sitt liv, och att hon ött sig själv, fast hon haft
för avsikt att blott öda barnet, det var en sorglig
dag. Och när sedan den där Frånse kom. i
länsmansförhör, misstänkt att ha drivit Stina till
gärningen och givit henne medel, så var det ju en skam
för socknen, fast han gick fri.
Men ingenting gick upp mot denna hädelse inför
Gud och människor. Prostinnan såg livet sådant det
nu engång var i vansklighetens land, som Wallin så
sant sade. Den stackars Snabbastina var ett offer
för mänsklig svaghet och mänskliga lidelser, av
55
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
