Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I - 4. Guds rådslag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ÅSA - HANNA
till Stinas död, om han också var orsaken till hennes
olycka.
— Fast tror man honom bara om ont, så blir han
la ond till sist, säger han. Men jag tror honom om
gott och det finns väl språk om det också, att man
skall tro.
— Jag tänkte inte bara på den sorgliga historien
du syftar på, Hanna, sade prosten, jag tänkte på
att han annars är en man, som inte lever inför Guds
ansikte.
— Tror inte prosten då, att en människa lam
ändra sig?
Han såg förvånad på henne: jaså, var det dit
hon syftade ? Hon ville gå i borgen för hans oskuld,
hon ville rädda hans själ! Hon var ändå i detta mor
Katrinas dotter inte bara Efraims, eller kanske en
olycksalig blandning av dem båda, av lust att offra
och lust att äga.
— I varje människa finns något av gudsbelätet,
svarade han på hennes fråga. Men tro icke dig själv
om för mycken kraft att böja hans sinne, du är
yngre, du är kvinna, akta dig, att det inte blir du,
som blir böjd.
Hanna smålog lite. Hon visste ju att Frånse var
beskedlig och gjorde vad hon bad honom om. Hon
visste bäst hur mycket av gudsbelätet för resten,
som det fanns inom honom.
— Jag skall aldrig glömma vad prosten har lärt
mig, svarade hon, det var ett rätt svar, ägnat att
mildra honom, det sade henne flera års erfarenhet,
men samtidigt menade hon det också, fast hon ansåg
62
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
