Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I - 4. Guds rådslag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GUDS RÅDSLAG
— Även om han inte begått den sista ogärningen,
vilket han säkert har, så är han ändå en dålig karl,
fortfor prostinnan. Och släkten har sedan långt
tillbaka ett ont rykte. Där finns ingen frid i
Mellangärden. Det kunde du väl sagt henne.
— Det är ju ändå intressant på sätt och vis,
insköt adjunkten, som såg, att det skar sig lite
mellan prostfolket, att en representant från en
renodlat ond släkt ska förenas med dottern av en släkt,
som särskilt utmärkt sig för gudfruktighet. Mor
Katrina, hon förefaller ju att vara ett riktigt helgon,
kommunalordförarn, Hannas morbror, är ju en
pelare i socknen, och Efraim en ovanligt arbetsam
och aktningsvärd karl som slitit sig fram på sitt lilla
hemman.
— Ja, om man kan säga aktningsvärd, om en
karl som säljer sin dotter, inföll prostinnan. Den
här adjunkten intresserade sig och tog allting
så lugnt. Men om fjorton dar kom dottern i huset
hem, han skulle naturligtvis bli kär i henne, och då
finge man se hur lugn han höll sig. Men se en präst
åt vilken man kunde säga: Passa baket! ville hon
inte ha till måg.
— Så så, sade prosten. Efraim har säkert endast
snöda bevekelsegrunder, men han är ett redskap,
Lovis, han är ett redskap. Kanske är det så, att det
onda arvet ska förintas och ondskan brytas inom
Mellangårdssläkten genom detta. Tänk, om Frans
fått en hustru med dåliga böjelser lit som han själv,
vilket gissel skulle inte deras barn ha blivit för
trakten med de onda anlagen fördubblade! Jag
5. — Wägner, Åsa-Hanna.
65
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
