Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I - 5. Kopparkitteln
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ÅSA-HANNA
stor eftersom dessa stora marker bara var Lycke
härad, en liten del av ett litet landskap. Man
kände sig ringa inför Skaparen av allr detta, men
jag behöver väl inte bli högfärdig nere i gatan för
det, tänkte Hanna.
När hon tjänat i prostgården, hade hon också
sett rätt mycket folk, men sällan hade hon hunnit
hälsa på eller tala med dem, och det var ju inte till
henne de kommo. Nu skulle det bli så annorlunda.
När skolbarnen gingo förbi och kommo in efter en
sill eller ett skålpund socker till mor, då var det hon,
som kunde ge dem en pinne eller två, hon rådde nu
över lika stora förråd som pinnakäringarna på
Backamo marken i världen. Handelsresande kommo,
skulle trakteras, ibland ligga över natten. Och ville
hon själv ha kaffe eller sviskon eller vanilj eller
vad som helst, så var det bara att gå ut i boden
och dra ut en låda och ta vad som behövdes. Hon
tänkte på allting, på hur hon skulle indela sysslorna,
på hur hon skulle behandla sin piga — ungefär som
prostinnan sina — på de gamla, på maten, på
allting utom på brudgummen. Nog för att hon tänkte
på honom annars ofta, men i dag var hon så lätt om
hjärtat, så förveten på sitt nya liv och benägen att
se dessa ljusa sidor, hon ville inte för ögonblicket
tänka på mannen.
Och ändå, så fort hon blev medveten att hon inte
tänkte på honom, måste hon ju i samma stund göra
det. Det fanns inom henne liksom en plats, från
vilken hon såg sitt liv klart och utstakat som Lycke
härad från lagårdsbacken hemma. När hon arbetat
70
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
