Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I - 5. Kopparkitteln
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KOPPARKITTELN
sig fram till den platsen, så att säga, då visste hon
utan tvekan, att hon ville och förmådde rädda en
odödlig själ genom att inför hela pastoratet gå i
borgen med sitt kommande liv för hans oskuld.
På den platsen stod hon för första gången den
dagen, då Frans svor med två fingrar på läsebibeln,
att han inte hade sak i Stinas död. Det hade gått
så underligt till alltsammans. Frans var hemmå i
affärer, han köpte ungnöt av far för stora pengar,
han lovade 80 öre för helslakt av grisen, när den
blev färdig, han var så roliger, så själva mor drog
på munnen. Det blev tal om Magnus i Nygård, han
hade skrivit ett brev till Hanna från skolan, där han
var; far påstod, att han skrev bättre styl än själva
prosten. Frans ville följa med oppepå och se på
brevet, men brevet det låg i läsebibeln, och på så
sätt kom den fram. Frans talade mycket väl om
Magnus, att han var så duktig, han trodde nog att
han ämnade sälja gården och läsa till präst eller
kanske han tänkte bli länsman. Om han velat nöja
sig med att vara bonde, då hade han inte behövt
resa på skola. Och medan Hanna stod där och
tittade på det fina brevet och tänkte på den tiden
då hon fick bjuda Magnus maten i prostgården, som
om han vore herrskap, och hur framstående han
blivit sen de voro barn, så började Frans tala om
sig själv och om Stina och rannsakningen och allt
ledsamt som varit. Hans breda, lite dryga,
godmodiga sätt slog om i allvar. Hanna kände, att hon blev
röd som ett krösen av blyghet över att han talade
så fritt om detta, hon trott han ville begrava så
7*
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>