Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I - 5. Kopparkitteln
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KOPPARKITTELN
— Seså, lugna se mor, sade Frånse, gå nu ner
till sitt och titta te gubben så kommer Hanna å
hälsar på.
— Nä si det blir då ingenting av i dag! skrek
gumman.
— Göre, som jag har sagt mor, för så blir det.
Hanna hade aldrig sett sin svärfar förr. Han
låg för det mesta till sängs på sin ålderdom och
kom inte ut ur sin kammare. Gammalt folk menade,
att han inte vågade visa sig, emedan han hade
oförsonade brott på sitt samvete, men de historierna
hade avspelat sig, innan Hanna föddes och om hon
erinrat sig någon antydan därom, hade hon tänkt,
att det var väl med det pratet likasom med Stina
Snabb. Men likväl blev hon rädd för gubben, där
han satt i sängen inne i kammaren. Gamla brukade
alltid krypa ihop inför döden, men han föreföll ännu
vid sjuttiosju att vara lika väldig som Frans vid
trettiosju. Hans hull var slappt och dött, man såg
att han varit slagrörd. Denna förfallna gamla
hydda, så nära sitt sammanstörtande och sin
förvandling, var heller inte riktigt snygg, trots att
besöket var väntat. Gumman, liten och rörlig,
snus-brun och rynkig, sprang omkring och gjorde
uppmärksam på allt obehagligt. Men när en ble utkörd
ur sitt hus och fick flytta ner i ett sånt härje så.
Däremellan sysslade hetmes tankar med Hannas
kistor, och hon avbröt ideligen Hannas mödosamma
samtal med gubben med frågor om innehållet, om
när hon skulle packa upp, och var hon hade nyckeln.
— Va säger du, har du inte nyckeln me de?
6. —
Wägner, Åsa-Hanna.
8l
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
