Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I - 5. Kopparkitteln
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KOPPARKITTELN
kanske fru Adamson vill ändå göra sig så gemen
och fly mig mjölkakrukan?
Hanna gjorde som han bad och frynte litet åt
dess ruskiga utseende. Hon tog med sin rena
näsduk och torkade av de värsta skovorna, där gubben
skulle dricka.
Frans stod otålig och såg på.
— Gubben har levt i smuts i sjuttiosju år och
mått bra av det, sade han. Så bry dig inte om att
införa någon nymodig renlighet härnere hos de
gamla i stugan. Annars får du vara så go ve di
som du vill.
I köket uppe i stora byggningen stod gumman
och trätte för pigan över Hanna, som inte tagit
nyckeln med sig. Hanna låtsades inte höra, hon steg
in och framförde sin hälsning från mor om en
kopparkittel mor behövde till låns för bröllopet, och
så var det så, att mor inte ägde mer än ett halvt
dussin silverskedar, och så många var bara prostens
och pastor Simeliuses och länsmans–-
— Det är jag, som har nyckeln till silvret, sade
Frånse.
— Fly mig na då, bad Hanna, så ska jag ta fram
själv, vad jag behöver — — —
— Ska du ge henne nöckeln, skrek gumman, när
hon inte engång tör ta sin med sig hit!
— Var lugn, mor, sade Frans, den nyckeln
behåller jag, och jag ska ta fram vad som ni tränger.
Hanna blev stående när han lämnade köket och
såg sig om. Det var inte så vackert som det
därhemma, på långa tag. För det första var det inte så
83
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
