Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I - 6. Silvergaffeln
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SILVERGAFFELN
VI.
Silvergaffeln.
Midsommarafton var bröllop på Åsen. Den sista
biten upp till gården pryddes av brudgranar, så nyss
barkskalade, att det vita träet lyste fuktigt upp till
toppen, där den gröna vippan vajade. Ungdomen på
Åsen hade gjort en äreport, och Nygårds hade som
grannar fått lov att resa en för att icke alldeles
skämma ut sig. Magnus själv hade efter en del
motsägelser och mullrande gått ut och huggit ris
och löv, som han dängde från sig åt pigan på
backen. När han såg henne sitta och binda
namn-chiffret kom minnet fram om den kvällen, då han
suttit på kyrkestenen och tittat på några andra
bokstäver och det sökte honom så, att han måste hastigt
laga sig undan. Medan han gick och drev i hagarna
och slutligen kom bortåt Åsens kallgård, fick han
genom gärdsgårdstrolorna se Kokemartina, som låg
i landen och grävde efter tidigpotater. Han vände
genast, men förstås, den käringen hade fått syn på
honom.
— Nå, Magnus! sade hon, på sitt vanliga
enfaldiga sätt, jag skulle då ha vågat saligheten på
att det var han, som skulle dragit
brudgummeskjortan på här i morgon och inte den där Frånse.
— Å han är väl mö rikare å finare än jag, sade
89
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
