Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I - 6. Silvergaffeln
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ÅSA-HANNA
Magnus, så nog är väl Efraim mer nöjder med
honom till måg i huset.
— Ja, Efraim! sade Martina menande.
— Aja, hon Martina, ska inte försöka å inbilla
mig, att inte Hanna är storbelåten med så präktigt
gifte. Kvinnfolk sätter inte sånt värde på något, som
på rikedom, å kläder å vävar, å silver, å koppar,
å tocket.
— Hör nu han, Magnus, sade Martina, har han
nånstins frågat henne vilket hon gjore? Har han
frågat henne, om hon ville bli bondhustru på
Nygård hellre än handelsmansfru i Mellangärden ? Nä,
se det drar han på, för den lilla småsaken, den har
han glömt. Har han aldrig tänkt på något, som var
finare än en bondflicka? Jag har nog sport nere
te Liljelunds, att han skriver te en fröken nere på
skolan och får svar!
Men så fick Martina inget svar! Innan hon slutat
sin harang var Magnus försvunnen, och med
tidig-potater i förklädet och ett triumferande löje på
läpparna tågade Martina tillbaka till bröllopshuset,
som sken så nystruket rött och vitt som en
polka-gris. Ja, Efraim höll detta giftet för att vara till
den grad storartat, att han även strukit uthusen, som
hittills stått där gråa i tjugufyra år.
Bröllopsdagen sutto de inbjudna i sina skjutsar
på vägarna och talade om huru detta äktenskapet
månde vända sig som skulle stiftas i dag.
Stämningen var i allmänhet tryckt, ty himlens juver voro
sinade, torkan hade gjort skada på säden och
90
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
