Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I - 6. Silvergaffeln
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SILVERGAFFELN
vilket förklarades av att de sprungit kapp. — Men
jag ska springa kapp med er, tänkte prostinnan.
Gästerna bjödos kaffe, allteftersom de kommo,
och under tiden togos förningarna upp ute i köket,
där Martina och pannorna fräste i kapp.
Husets äldsta dotter, torparhustrun Anna, som
var moder till sex barn nu och inte skämdes att
gå med det sjunde, radade upp smörklimpar,
ostekakor, smörbakelser, spritsar och spettekakor med
andakt och glädje på samma gång över alla dessa
många guds gåvor. Hennes eget bröllop hade varit
utan både gäster och förning, men det var ju inte
mer än riktigt och rätt, ty vad var hennes fattige
man emot den rike Frans Adamson?
— Det här är mor Saras i Nygård, hon bakar
alltid så dåliga ostekakor, så den ska jag be mor,
att jag får ta med me hem åt di små.
Vigselrummet var oppepå, och när mor Katrina
såg, att prosten började bli otålig över att inte
få börja, gav hon tecken åt Efraim, och han bad
gästerna stiga upp.
Med kappa, handbok och djupt allvarlig uppsyn
intog prosten sin plats bakom det hemgjorda altaret,
som Martina dekorerat så fint som en
sockerbagartårta. Gästerna ställde upp sig, det dämpade
samtalet avstannade alldeles, och allt var redo.
Magnus hade gått ner i trappan för att slippa
vara vittne till skändligheten, där stannade han och
såg uppåt för att se brudens kjortelfåll. Då hörde
han brudgummen säga i skämtsam ton: siså, kom
93
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
