Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I - 6. Silvergaffeln
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SILVERGAFFELN
stängdes och öppnades igen, och klen efter
lunginflammationen som han var, hade han kommit i riktig
skakning över vad som skulle bli deras öde, fattiga
barn, när han skeppade upp, vilket han fick
dagligen vara beredd på. Han hade visserligen en son,
men den var i Amerika, gift med en miss, själv
mister med dullar i plånboken. Förvisso skulle han
aldrig våra gården så mycket, att han kom hem och
övertog den, om han annars dugde till det numera.
Men sin arvelott i pengar, den ville han nog ha ut,
aldrig har man sett, att den som är rik skänker
efter sin fordran. Anders Petter hade inte mer
manfolk att räkna med än den fyraårige pojken, som
sprang där på gården, son av äldsta dottern och en
ovanligt dum och drullig dräng de haft. Nej, gården
skulle få lov att säljas förstås, och där skulle
flickorna stå med ett par tre tusen kronor var och för resten
inte hem och inte skydd i vida världen. Han låg och
undrade om han skulle hinna och få råd att bygga
en stuga åt dem och så avskilja en åkerlapp, för
med några tunnor potater kan man hålla gris, och
den som har gris, den har ändå något att trygga
sig till här i världen. Medan han grubblat på allt
detta, kom det för honom så starkt och övertygande,
att i samma timme och stund låg hans syster
Kat-rina vaken som han i sin svett och tänkte på det,
som varit och framtiden, på föräldrahemmet och
de gamla, som sovo under torvan, på de unga som
inte hade den kärnan i virket som de. Frågade hon
sig väl så som han: Hur kan jag svara för mina
barn, när jag ska avlägga räkenskap? Anders
95
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
