Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I - 6. Silvergaffeln
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SILVERGAFFELN
allri an, att du sitter där med ungarna. Det ser så
sökent ut därborta hos prästerna, och Efraim har
allri nån framgång med prosten. Sätt de därborta
och språka vid honom lite, är du snäller.
Anders Petter och prosten brukade alltid ha
mycket att tala om: skolhusbyggen och reparationer,
väderlek, skörd och fiske, ja ibland talade de politik,
som Anders Petter var gott hemma i. Men i dag
gick det smått med samtalet, båda voro tankspridda
och tappade tråden i vad de hade att säga. Prosten
tittade ut på gårdsplanen, där hans dotter och
Laurentius Petri höllo till, Anders Petter följde med
ögonen vad som hände och skedde i matsalen.
Därvid gjorde han två märkliga upptäckter, som satte
honom myror i huvudet. Först fick han se länsman
stå borta vid tallrikshögen och ta sig tallrik och
gaffel. Men gaffeln satte han inte i maten, utan den
stoppade han i fickan, och det var väl inte meningen,
fast silvret var till herrskapernas bruk.
— Vem har I lånat silvret av? passade Anders
Petter på att fråga Anna, medan han tog ett glas
dricka nere vid dörren.
— Det är Mellan gårds, förstås.
Den andra upptäckten gjorde han genom att
lyssna till några ord, som fälldes mellan Efraim
och Frånse. Han visste att Efraim var
uppbördsman för det, som samlades in till de hungrande i
Norrland, och det var inte svårt att begripa vad
som menades, när Frånse frågade: — Ger I kvitto ?
— Ger va för la?
— Ja äss I inte engång vet va kvitto är for la,
103
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
