Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I - 6. Silvergaffeln
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SILVERGAFFEL N
låna de, Ernst, ett par tre veckor, nu efter
midsommar. Egentligen ville Anders Petter lånat
Kalle själv, men det ansåg han inte lämpligt efter
detta.
— De nötter inte å söka Kalle, sade Ernst med
ett slugt leende, å för resten så tänker jag att han
kommer själv å gör eran slåtter, mårbror.
Fylld av onda aningar gick Anders Petter
likväl uppåt logen. Han ville förvissa sig om att inte
systersonen Ernst stod och ljög, han tyckte sig ha
hört att han inte var fri för det felet.
Bland paren i skymningen såg Anders Petter
bruden i brudgummens famn, nu hade hon
glödande kinder. Men de två han sökte såg han inte.
I bortre ändan av logen var en fyrkantig glugg
utskuren i lagom höjd för ögonen, nu sken den,
som om det suttit en guldruta däri. Anders Petter
trängde sig emellan de dansande och gick fram dit,
i tanke att det försvunna paret möjligen slagit sig
ned där på backsluttningen. Logen låg på högsta
utsiktspunkten vid Åsens stup. Från gluggen syntes
inte en levande själ, men han blev stående och
betraktade den vida himmelskupan, som flammade och
glödde längs norra och västra mötesranden. Ett
rosenrött molnskepp med förgyllning i vattenkanten
låg för ankar strax utanför den hamn, i vilken solen
lupit in. Därunder, andlös, mitt emellan sömn och
vaka låg jorden. Skikt bakom skikt av mörka
skogar, längst borta eterblå som havet. Sjöar
infällda i skuggorna, lysande som ädelsten eller flisor
av en ädel sten. Mycket mörker, litet ljus. Skug-
iii
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
