Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I - 7. Ugnsrakan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ÅSA-HANNA
— Jag tro ni blev tystad mor, sade han.
— Ble jag? Nej, si det ska du då inte få
uppleva att jag blir! Jag skulle just te å sagt att de
dära drickat vi fick ner i går det kan en inte tära!
Du skulle vara tacksam, skulle du, som ingenting
lärt av din tafsa till mor, att det finns folk, som
vill hjälpa de.
— Mor är mö doktigare än ni nånsins vatt!
— Höre du vad hon sär, Frånse. Tvi för en
kvinna du har skaffat de, fast nån bättre ville väl
inte ve de. Men detta blev för mycket för Frånse.
Så galen hade han inte sett mor förr. Han gick
tätt inpå henne och tog henne om handleden.
— Om ni inte tier stilla på momangen, mor, så
ska vi lätta slå åder på er, det är nöttigt för den
som är arg å galen. Annars får ni ju slaget å ilska,
det är märkligt att ni inte fått det för länge sen.
Mor Fia tvärteg med öppen mun och knäade till
som om hon fått ett slag över hjässan. Hanna stod
och såg förfärad på dem båda. Gumman kröp
undan, och strykande längs väggarna smög hon ut
ur rummet. — Jag tror dig om’et, mumlade hon.
Men nu var Frånse lika god igen och det var
denna hastiga övergång, som nästan skrämde Hanna
mest. — Om mor bara styr sig, så behöva mor inte
vara rädd, sade han tröstande och klappade henne
på axeln, just som hon smet ut.
Detta hände i går kväll. Hanna hade lyckats
slå bort hela uppträdet, inte hade Frånse menat
ett smul med va han sae. Men när gumman inte
syntes i köket på hela morgonen, började Hanna
116
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
