Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I - 7. Ugnsrakan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
UGNSRAKAN
att känna det otrevligt. Hon nästan önskade, att hon
ville komma upp och säga emot och träta så smått
som vanligt. Det skulle visat, att hon inte frågade
efter vad Frånse sade. Nu var det tydligt, att hon
tagit sonen på orden. Hon mindes någon dunkel
historia från sin barndom, att Fransa farfar dött
på så sätt att di inte stämt bion i tide på honom.
Och hon hade hört något om att gamle Adam,
Fransa far, blev misstänkt för att ha handlat med
flit och inte i okunnighet, fast han blev frikänd vid
tinget. Hon hade inte vidare tänkt på de där gamla
historierna, som folk mest glömt nu mera, det kan
så lätt komma ut rykten, det ser man bäst på vad
di kunde sätta ihop om Frånse och Stina Snabb.
Inte ens i går hade hon uppfattat vad som skedde
för hennes ögon. Först så småningom klarnade
sammanhanget för henne, och hon insåg vilket
elakt skämt, som Frånse tillåtit sig. — Men hon
skällde ju inte vetigt på mig heller, försökte hon
urskulda.
Ju längre tiden led frampå förmiddagen utan
att ett livstecken hördes av nere ifrån stugan, ju
hemskare blev Hanna till mods.
— Gå ner i stugan, Tilda, sade hon till pigan,
och fråga huvort det är med di gamle, efter di inte
kommer upp efter mat.
Men gumman förblev osynlig likafullt. Hon lät
hälsa, att blev hon utkörd, så fick de också asa ner
föan åt henne och gubben bäst de gitte.
Detta krya svar mottogs av Hanna med
verklig lättnad. Då folket fått sitt och gått att vila
ii 7
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
