Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I - 7. Ugnsrakan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
UGNSRAKAN
illakt av Frånse att skrämma dem på det viset. Ack,
varför hade hon, Hanna, bråkat så med gumman?
Kunde inte gumstackarn fått göra degarna, när det
var hennes liv? Om di så rätt hade blivit lite lortiga,
så hade ingen farit illa av det.
— Mor känner väl Frånse, sade hon, och vet,
att han inte är så farlig, som han låter, när han
blir arg. I ska inte tänka mer på vad han råka att
säga i förargelsen, nån av er.
— Jag känner väl Frånse bättre än du, sade
gumman. Inte är han likare än han gör se.
— Nänä men, kraxade gubben i en obeskrivlig
blandning av dryghet och rädsla på engång, inte
göre vi oss värre än vi är, vad skulle det vara
bra för?
Hanna fick brått ut, hon orkade inte höra mera.
Så fort Frans kunde stänga hoden den kvällen
satte han för och reste bort. Det var som om han
inte hade ro att vara hemma en hel dag, jämt var
det affärer, som skulle göraé upp nånstans i
bygderna. Hanna gick så länge och sysslade som det
fanns något att uträtta, slutligen fick hon då lov
att gå och lägga sig, hon hade ju varit upp bitti
och måste upp bitti i morgon igen.
Hon låg och mumlade för sig själv: In gick
han grön, ut gick han röd, och tänkte att svaret
på gåtan, det kunde såväl vara hon själv,
Åsa-Hanna, men bakugnen, i vilken man gick grön
in och kom röd ut, det var äktenskapet. I sju
veckor hade hon varit gift, men det behövdes bara
1x9
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
