Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I - 7. Ugnsrakan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ÅSA-HANNA
en enda dag, för det som var grönt att bli rödsvett.
En enda dag, bröllopsdagen.–-
Hon mindes, hur hon stått uppe i brudkammaren
och kikat ut genom gardinen, när prostens och
länsmans kommo uppåkande, och hur hon tänkt vid sig
själv: nu är han upprättad och rentvådd inför hela
socknen, när både prost och länsman kommer på
bröllop. Och di gjorde det väl aldrig utan han
förtjänade det.–-
När sen prosten höll sitt allvarsamma tal, så
förstod hon strax att han gjorde sig besvär, bara
för att han trodde det lönade sig, annars hade han
väl inte spillt så mönna ord på Frånse. Men trots
detta och trots hennes goda vilja att framhärda
intill slutet och inte ångra — hur tungt hade det
inte varit för bröstet ända från morgonen till sena
kvällen! Bara att se mors förgråtna ansikte och
svärmor med sidenklänning och kopparkittel, ack
hur skulle det bara sluta? Ännu kände hon, så fort
hon ville, ilningen i bröstet, när hon såg länsman
stoppa silvergaffeln i fickan. Men från det
ögonblicket hade hon inte tid att tänka över annat, än
hur hon skulle komma åt att ta den igen, så det
blev nästan liksom lättare.
Magnus! Han satte fram stolar åt
prästgårdsfröken, alldeles som om han redan lärt till präst.
Han dansade med alla, han talade med alla utom
med henne, bruden. Det var nog bäst som skedde,
nu behövde hon inte sitta och vänta på att han
skulle bestämma sig, om hon var fin nog. Kanske
hade han redan gjort det, di sa, att han skrev till
120
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
