Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I - 7. Ugnsrakan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
UGNSRAKAN
en fröken på skolan, en herrskaps fröken, och fick
svar. Måntro den skulle trivas på Nygård?
Gaffeln, den tog hon då och lade den under sin
huvudkudde bröllopsnatten. Kanske var det för den
gaffelns skull, som det förblev så stumt och tomt
inom henne, när hon bad så innerligt i sitt hjärta
om hjälp att leva och göra rätt, och om att Frånse
skulle ble god vid henne och vid alla människor.
Men nästa morgon när hon vaknade, då var inte
hennes första tanke en bön, den gällde gaffeln: Om
nu länsman kommer i dag eller skickar bud, hur ska
det då gå? Kanske dröjer han till bröllopet är över?
Men sen kommer han säkert. Hon ville talat vid
sin man, men fegheten avhöll henne. Hon var rädd
för vad han skulle svara.
— En får ta at som det är, brukte far å säga.
Men när man inte vet hur det är, då vet man ju
heller inte hur man ska ta det. Vad ligger bakom
allt detta, som glidit förbi en i skumme? Hur
hänger det ihop med kopparkitteln och gaffeln och
åderlåtningen och Stina Snabb? Ena stunden kan
man tro det är något så rent förfärligt, att man inte
vågar tänka därpå. Men så kan länsman komma in
i boden glad och språksam och låtsas om ingenting.
Och då blir man lugnare igen och tror, att man har
drömt och låtit skrämma sig av spöken.
Men sen, när det skummar mot kväller, eller när
man är ensam och gärningslös, när man varit
hemma på Asen och hälsat på och kommer tillbaka
till Mellangärden och åter känner det där otrevliga
i själva luften, som om det låge en råtta under golv-
121
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
