Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I - 7. Ugnsrakan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ÅSA-HANNA
plankorna, då är det lika vuret igen, och man kan
inte sova.–-
Om allting i livet bara hade varit slut med det
som syntes vid dagens ljus för var man, då kunde
det ha varit rätt så bra. Det var roligt att lära sig
till i boden, att känna varornas plats och priser, att
gissa sig fram hur man bäst skulle handskas med
folket. Det var inte ledsamt att upptäcka, att man
var nära lika duktig att räkna i huvet som Frånse
själv, inte ledsamt att ta emot pengar och växla
och slänga slantarna i kassalådan. Hon var ju även
Efraims dotter inte bara Katrinas, och hon hade
varit fattig som en skåpråtta i hela sitt liv. En får
vara om sig och kring sig, om en ska reda sig, och
Hanna var om sig och kring sig så pass, att det
förvånade folk, men rejäl var hon samtidigt.
Stundom kunde hon också vara givmild, det var
mot små skolepiltar och töser, så snart hon inte
märkte, att mödrarna skickade dem enkom i boden
i tiggeärenden.
På Frånse var heller inte å klaga vid dagens ljus.
Han var så beskedlig en kunde önska, han gav en
tyger och höll en med piga, lät en hushålla i boden
som en ville. Han var nöjd med maten, glad nästan
jämt, vänlig och rejäl i boden, han hade goda varor.
Han gick i kyrkan, han talade om att gå till skrift,
han bjöd hela fattigstugan på traktering
bröllopsdagen, han skickade av sig själv hem kaffe till
Annestackarn, när hennes äldsta flicka kom ner i boden.
Däremellan kunde han ett tu tre bli som han var i
går mot modern. Då var han som förvandlad, men
122
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
