Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I - 7. Ugnsrakan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
UGNSRAKAN
— Ut med språket bara, sade han i den hotande
ton hon nu började lära att känna igen.
— Det var bara om silvret.
— Vad är det med silvret? Ligg inte där å lipa.
Hon berättade vad som tilldragit sig på bröllopet.
— Jag såg med egna ögon hur han stod och vägde
gaffeln i handen å sen stoppa den på se,
berättade hon.
Frans blev het. — Inte hade han märkt, att
något var borta! Och hur kom det till, att hon
ingenting sade med detsamma? Den där satans
länsman, han skulle då nosa i allting. Tro vad han
nu tänkte å göra med gaffeln?
—- Han gör ingenting, sade Hanna, inte utan
triumf mitt i eländet. För si du Frånse, jag passa
på sent på kvällen, när han stod å kysste frun i
förstun, och dök ner i fickan å tog gaffeln. Du har
själver lagt in den och låst om den. Men nu ville
jag höra till en annan gång, hur det hänger ihop
med det där silvret.
— Asch, det är alls inte som länsman tror, sade
Frans nu högeligen lättad. Jag känner ju lite den
där Snabben, som sitter på cell i stån för stöld,
och nu tror förstås länsman att jag har allt hans
tjuvagods. Men det har jag visst inte, och jag
förstår inte hur den här gaffeln kan ha kommit med,
jag tyckte jag såg så noga igenom. Jag har nåna
skedar och gafflar i förvar åt Snabben, men han
ska få di redligen åter, när han kommer ut. Det var
rakt ett misstag, att det kom ibland vårat eget silver.
Nog hade jag klarat mig, men det är alltid led-
5
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
