Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I - 8. Ett oförvitligt hus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ÅSA-HANNA
talad förebråelse i luften emot sig, dottern förstod
att modern kände den, ändå hon inte kunde ana den
verkliga ställningen. Mor Katrina började tala lite
om grödan, som blivit rätt så grann trots
försommartorkan. Så man skall aldrig misströsta, sade hon
med tonvikt, vår Herre kan rädda den förbrända
grödan ännu sen man tror det är för sent, om det
så behagar honom. Och det som är gult och tört på
försommarn, det kan bli klåkt och grant inna
bärgningstid.
Hanna svarade inte, hon satte i med att mala
bönor.
Därvid hörde hon inte, att det knackade på
dörren både en och två gånger, och blev helt häpen,
då dörren utan vidare gick upp, och en strimma av
barnmorskans feta gestalt blev synlig.
— Får man stiga in? sade strimman, och i nästa
ögonblick stod den runda uppenbarelsen mitt i
dörren, som hon nästan täckte hel och hållen.
Båda kvinnorna i rummet reste sig.
— Inte ska fru Liljelund komma in i köket, sade
Hanna, var så god och stig in i mellanrummet så
länge, mens jag gör i ordning kaffet.
— Jo, men fru Liljelund vill just vara i köket!
och därmed vaggade hon fram och satte sig på
sofflocket med sin lilla väska bredvid sig. — Se
jag tyckte, sa hon, när jag gick förbi, att det kom
en sån skön kafferök ur skorsten. Och då kunde
ja inte la vara att titta in, så kaffetörstig som jag
var. För jag ska säga, tillade hon, och såg från
det ena till det andra av de två långlagda allvar-
142
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
