Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I - 8. Ett oförvitligt hus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ETT OFÖRVITLIGT HUS
samma ansiktena, att jag kommer från förrättning
hos pastor Simelius!
Det hade inte varit så riktigt helt mellan
barnmorskan och folket på Åsen, eftersom Efraim
vägrat tillkalla henne för det sista barnet, när det skulle
kosta två kronor. Sedan hade han på stämman röstat
emot prostens förslag, att bon skulle få de två
kronorna för varje barn antingen hon tillkallades
eller ej, och det hade han gjort för säkerhets skull,
fast Katrina var femti år fyllda. Emellertid var ju
allt detta fem, sex år sen, och hon hade blivit bjuden
på bröllop i likhet med andra ämbetsmän i socken.
Hon hade emellertid inte kommit utan tackat och
svarat, att hon skulle passa en sjuk. Det hade talats
mycket bland gummorna på bröllopet om vem det
kunde vara, och man hade gissat hit och dit. En
tid efteråt hade Hanna genom gamlefar
oförhappandes fått veta, att hon varit hos honom, och från
det ögonblicket hade hon fattat ett misstroget
intresse till barnmorskan. Var denna leende
godmodiga person förtrogen åt Frans? Om han
anförtrodde henne att vakta gubben, då måste hon väl
veta vad han skulle vaktas för? Hon försökte i
smyg forska ut lite om fru Liljelund utan att bry
sig om att alla menade och nickade, när hon, den
nygifta, började tala om barnmorskan, men hon
hörde aldrig annat än uttryck för det största
förtroende och aktning. — Lite pratsam, förstås, och
bär tal från den ena gården till den andra, sade
gummorna, men det hade de ju på sätt och vis alla
gott av. Engång frågade hon Frans, men han utlät
143
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
