Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I - 8. Ett oförvitligt hus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ETT OFÖRVITLIGT HUS
mor fick tala först. Men mor hon sade inte
ett ord.
— Å Magnus i Nygård, som ska gifta sig med
Ida i prostgårn, sa barnmorskan i ungefär samma
sällskapston, varmed hon berättat sin lilla gräsliga
historia från komministergården. Jag har redan
sport det av Lina i Vitamossen, som jag mötte för
en stund sen. Ja prostinnan hon ordnar det hon, men
se det var inte värt för pastorn att slå sig ut för
fröken Lena, det gick inte alls. Näne, det världsliga,
det går nog före för lite var, fast det inte skulle,
och hon suckade fullkomligt obotligt.
I detta ögonblick blev Frans synlig på tröskeln,
och fruntimren fingo sina fiskar varma, för det de
sutto här och sladdrade och drucko ur hela pumpan
för sig själva utan att säga karlarna till. Historien om
Simelius’ fotogen upprepades, Frans gycklade grovt
över gudsmannen och föreslog Hanna att gå på
barnsängsvisit med ett trekannemått fyllt med
lys-olja. Han skämtade också med Hanna och lovade
henne, att så skulle han inte bära sig åt, när det blev
hennes tur. Han stod i alla avseenden högt över
den arme pastor Simelius, som nu var utskämd så
långt fru Liljelunds tunga nådde. Fast ämnet var
litet ömtåligt, deltog dock Efraim i
förkastelsedomen över prästen, och han försökte att få mor
Katrina att uttala sig, men, sade mor Katrina, den
som är utan skuld, han kaste första stenen.
Hanna teg också, hon satt och lekte med Frånses
lilla fula racka, som skulle sitta vackert för en
sockerbit, men inte ville.
147
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
