Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I - 8. Ett oförvitligt hus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ÅSA-HANNA
var borta, vågade hon dock inte ta in pigan av
fruktan att i sömnen förråda något av den
hemlighet hon blivit satt att bevara. Hon somnade och
vaknade med ofrid, hon tyckte sig vara på glid från
allt det hon blivit upplärd att tro, att frukta och
att hoppas på. Hon kunde bli stående plötsligt på
väg mellan hönshuset och kökstrappan och fråga
sig: Är detta jag, Asa- Hanna, som är gift med en
mördare och grannar över hur jag ska kunna dölja
hans handling på bästa sätt inför världen? Vad
ska det ble av me? Ska jag ble som svärmor, om
jag får gå här? Hon greps av en gränslös längtan
att öppna sitt hjärta för någon, söka råd och hjälp.
Det bodde en präst några socknar längre bort, som
hade stort rykte för att kunna hjälpa dem, som voro
i själanöd. Han blev inte förvånad över någonting,
så djupt hade han skådat i människohjärtat, sade
han. Och följde man hans råd, fast di var stränga,
då fick man också frid, det kunde många vittna om.
Men Hanna vågade aldrig försöket, hon var fullt
och fast övertygad om, att det skulle gällt livet att
förråda Frånse. Det kunde väl varit värt att våga
livet för att få frid, tyckte man, men när det kom
till stycket, då tordes man inte. Jag och Simelius vi
kan vara lika goda vi. Ty bredvid evigheten är det
väl inte så stor skillnad mellan det timliga livet och
en kanna fotogen.
Frånse märkte nog, att det inte alltid var som
det skulle med hustrun. Men bara hon skötte sitt
hem rätt och såg gla ut i bon, så inte brydde det
honom, rätt vad det var hon gick och grämde sig
150
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
