Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I - 9. Jag kommer av ett brusand’ hav
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ÅSA-HANNA
och omsorg om släktet. Han besinnade inte att dessa
föreställningar lågo nära till hands för den, som i
alla tider skött sina kreatur och tagit ut och lagt
på de bästa till stockens förnyande. Liknelsen med
djuren sårade prosten, så självfallen den var för
bonden.
Han började fråga ut Anders Petter om vad han
verkligen visste om sjukdomens ärftlighet. Ja,
Anders Petter hade aldrig läst i bok om det, han
visste ingenting annat än vad han själv gått igönom.
Jaså, ja då kunde prosten tala om att det som
Anders Petter utgick från som givet, det var ännu
föremål för forskning bland de lärde och en sade
ett, en annan ett annat, men alla medgav att man
visste bra litet. Vetenskapen drog inga förhastade
slutsatser, som en olärd gärna gjorde.
Anders Petter lyssnade ödmjukt, men tänkte inom
sig att saker och ting nog kunde hända ändå, även
om inte di lärde herrarna än hade kommit överens
om att det fick ske. Men något osäker blev han
alltid genom prostens utläggningar.
Och för att övergå till detta fallet, så kunde
prosten inte förstå varför man skulle vara så mild
mot Kalle på Åsen. Fick han inte stå sitt kast?
Hans förseelse var stor nog i sig, men sen var det
ju en ovanlig fräckhet att komma och säga, att han
ville gifta sig på villkor han fick gården. Lina var
han skyldig trohet, när han engång bundit sig, och
därmed basta. Tyckte Anders Petter att ett helt
livs olycka var för stort straff? Ja, för det första
behövde det ju inte bli någon olycka. För det andra
160
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
