Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I - 9. Jag kommer av ett brusand’ hav
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JA c; KOMMER AV ETT BRUSANö’ HAV
får at som hon vill. Det är inte bra för henne att bli
så omrörder. Hon har se ju själv å skylla, men jag
redigt ynkar henne likaväl.
— Tror du inte jag gör det då? frågade han med
ett litet vemodigt leende i mungipan.
Hanna såg på honom och dröjde litet med svaret.
— Jo, sade hon, jo, det tror jag, men se jag
förstår inte uträkningen med att inte låta Kalle ta
gården. Jag hade liksom fått för me att ni mårbror
just haft era tankar åt det hållet förut.
— Om jag inte gör det, tror du att det är av
snålhet och illbattighet?
Hon lystrade för tonfallet, och när hon såg in i
hans ögon började det dunkelt klarna för henne.
Det var för något annat än att behålla gården ett
par år till, som Anders Petter sade nej, om han
gjorde det. Hon lät sömmen falla ner i knät.
— Sä me, varför ni inte vill, att di ska gifta sig?
sade hon.
— Jag har väl inte sagt, att jag inte vill det, det
är bara frågan, om jag vill lämna gården.
— Nej, sade Hanna, det börjar jag att förstå,
att det är något ni har emot giftermålet. Ni skulle
allri tveka om gården, när Lina har det så ställt.
Skulle det vara, att ni ynkar Kalle? frågade hon
gripen av en plötslig aning. Då Anders Petter
ingenting svarade, stego tårarna långsamt upp i dessa
ögon, som nyss syntes så tomma och andelösa.
Tårarna sköljde för ett ögonblick bort ur hennes
sinne allt vad som uppfyllt det liksom varor en
handelsbod. Mannen, som satt där och lugnt skar en
165
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
