Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I - 9. Jag kommer av ett brusand’ hav
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ÅSA-HANNA
buss av tobaken, rörde upp ur djupet vrede, smärta,
beundran, avund. Vad skulle han komma hit för,
nu när hon nära nog glömt, att det fanns något
annat än det hon levde i? När hon själv kröp
undan, varför fanns det folk, som var nog galna
att obevekligen handla efter sin mening om vad som
var rätt. Utan att skrämmas av att lidandet frätte
dem intill benen ? När hon fet och mätt och rik sov
och snusade bredvid sin lika fete, mätte och rike
man om natten, varför fanns det så andra, som
kunnat ha det nära lika bra, men ändå voro
hungriga och såriga, vakade och gräto? Kanske skulle
jag säga mårbror som det är, tänkte hon, men hon
fick ju inte lära ut om Gud för Frånse.
Nu hade Anders lagt in sin buss.
— Nå, vad skulle du göra, Hanna, om du vore
som jag? frågade han.
Hon öppnade munnen för att svara: Jag skulle
väl inte vara så galen och ställa det värre för me
å andra än jag behöva. Jag skulle väl låta Kalle
reda opp sitt själv, jag. För vilket ni gör, så finns
det varken straff eller belöning. Men hon sade:
— Om jag vore som I, så skulle jag nog göra
som I. Men nu är jag det inte, gudskelov, för det
skulle nog vara för tungt och strävsamt.
Sedan kunde hon dock inte längre hålla inne
alldeles: Säg mårbror, frågade hon och såg sig om
bortåt dörren, tror I på helvetet?
— Helvetet? upprepade Anders Petter utan att
först ana sammanhanget, det helvete, som finnes
på jorden, det har jag nog gläntat på dörren till,
r 66
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
