Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I - 10. Skiljovägen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SKILJOVÄGEN
draget hängde ett porträtt i svartkrita av en
ärevördig gammal bonde med rättarkrans, det var farfarn,
söm dött nere i stugelängdan. I fönstret knoppades
geranium och pelargonier, mellan Petri tårar och
Mose vass.
Husmodern passade väl ihop med denna lantliga
solskensidyll, där hon i sin blå bomullsklänning satt
över sin väv med en bunke olikfärgade spolar
framför sig. Hon slog in ett par trådar och lutade sig
därefter bakåt för att riktigt noga bedöma verkan.
Hennes bruna ögon lyste av samma allt uppslukande
iver, som bränt hennes anmoder engång i färgernas
och ullgarnens begynnelse, när hon randade
blåklädet, som skulle pryda hennes makes högtidssal,
endast att Hanna kände sig mera osäker, där hon
provade och förkastade och försökte på nytt. Hon
famlade efter uttryck för ett dunkelt
skönhetsbegrepp, kände att det inte blev så grant som hon
ville, men anade icke att felet låg hos de fula,
anilin-färgade garner, som numera användes av varje
väverska, som ville följa med sin tid.
Det föll henne inte in, att liksom farmor och
mormor gjort, gå ut i täppan och randa med Guds
skapade värld som mönster. Hon skulle för resten
inte kunnat det, ty medan farmors garnbuntar hade
samma färger som blommor och blad, så skulle hon
inte hittat någon motsvarighet till det gälla röda,
gröna och gula hon hade på sina spolar. Emellertid
prövade hon sig fram så gott hon kunde, med breda
ränder och smala, rött kring det gula eller gult kring
det gröna och tvärtom.
171
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
