Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I - 10. Skiljovägen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ÅSA-HANNA
— Bädda, var det enda hon fick fram, när Tilda
kom in.
Hon hängde ännu över bordet, när Fi"anse kom
in, en aning förlägen men annars nöjd och nyter.
— Hämta fru Liljelund, viskade hon.
— Jo, det här var ett spektakel, hur fan kunde
du bära dig åt som du gjorde? Nu har du ställt det
trevligt för dig.
— Ingen vet det, stönade hon.
Han tog henne och bar in henne i sängen, som
Tilda bäddat. Så gick han bort till hörnskåpet i
bodkammaren och kom fram med en konjaksflaska och
glas.
— Ta det här, sade han.
Hon skakade på huvudet.
— För resten, Frånse, sade hon under ett
ögonblicks plågfrihet, nästa gång prosten kommer — då
gör jag, vad jag inte gjore nu.
— Du skräpper, sade Frånse och skrattade
godmodigt, en gör så, jag vet hur det är. Ja, skål på
de då, Hanna, efter du inte vill ha, så tar jag väl
själv. Och var du logn, han slog ner korken i
buteljen med väldig kraft, att när de gäller så möet,
som de gör för oss här, så när stunden är inne, så
tier man. Jaja, nu ger jag me av på ögonblicket.
Bara hon nu är hemma, människan.
Fru Liljelund kom och hon var farlig att göra
frågor, om hur det tillgått. — Asch, inte ramlar man
omkull mittpå rena golvet, kom inte å sä de till me,
sade hon. Ni har väl allri varit osams å slagits?
184
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
