Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I - 10. Skiljovägen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SKILJOVÄGEN
Han vet väl, handelsman, att en ska vara försiktig
om kvinnfolken, när di är ute på di vägarna.
Men Hanna själv hade i ordning på brickan en
förklaring.
— Jag trampa i vävstolen för mycket, sade hon,
och så var det nog inte bra, att jag ville randa efter
regnbågen. Di gamle var inte så barnsliga ändå, som
en kanske kunde tycka, fru Liljelund.
Men när folk fick höra talas om missfallet i
Mellangärden, sade de: — Si det var Snabbastinan, som
vållade, hon har inte förlåtit.
— Att I inte skäms, mänsker å va så ilaka, sade
barnmorskan. Snabbastina hämnas inte ur sin grav,
det beskedliga livet.
Hon visste att den unga handlarfrun med allt sitt
tal om faran av att väva regnbågsrandat möbeltyg
låg i sin kammare och tänkte ackurat detsamma.
i8s
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
