Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II - 1. Branden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BRANDEN
liten och skulderna för stora, och en så fick ha
hälsan, så gick det. Di, som det ge ut se för, eller
som ingen gård kunde få, di reste åt Amerika, och
di var inte så få.
Det spordes alltemellan, att di stred och rusade
i riksdagen mot spannmålstullarna, och det skulle
finnas några förhärdade antikrister, som ville partu
att bonden skulle svälta ihjäl. Men man la sin gamle
riksdagsman på hjärtat var gång man skickade åstad
honom, att han skulle tala ve kungen, så att di inte
fick någon framgång. Och det gjorde han.
Ett prästval skulle ha kunnat sätta sinnena i
uppror, men något så spännande hade man inte haft
på mången god dag. Gamle prosten Mossbäck levde
ännu vid sina sjuttiofyra år, och Simelius gick och
spökade ensam i den förfallna komministergården
i Appelryd, sedan han svält bort hustru och barn
så att de rymt ifrån honom.
Någon gång fälldes det ett ord, om nåt krig eller
pest och hungersnöd, som skulle äga rum i
långväga land, men det väckte vida mindre
uppmärksamhet än sista frosten eller åskregnet som lade
ner grödan.
Endast när en granne eller släkting rest åt
Amerika eller kom hem därifrån, fick man en mera
direkt påminnelse om att det fanns andra världar
än ens egen.
Över Ljungheda stod oföränderlighetens stjärna.
Samma människor levde länge och på samma vis
på samma plats, plöjde, gödde, sådde, bärgade,
tröskade och plöjde på nytt. Ingen överhet lade sig
13. — Wägner, Åsa-Hanna.
193
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
