Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II - 1. Branden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ÅSA-HANNA
i ens sysslor, korsade ens planer. Man skötte sig
som man ville i största trygghet på sin ägande jord.
Ej heller vår Herre hade ofta ärende till
Ljung-heda, och man stod inför honom inte som
lös-drivare men som hemmansägare, när han kom.
Blott sakta rann människofloden bort och förnyades,
allt i sin tid. Något så märkligt som en stor brand
hade inte hänt i socknen på mången god dag.
— Nä, här sir en ingenting, sade Anders Nilsson
till Hanna, som stod på bron och spejade åt norr
med handen för ögonen: en få allt löv å gå opp
åt backen ett bete. Utan att svara lossade hon
varligt lilla treåriga Katrina Johannas tag i kjolen och
skyndade upp över gårdsplanen, ut genom grinden
och uppåt landsvägen. Just i kröken, där utsikten
var fri över Östersjön, blev hon varse ett väldigt
springande sken, som steg upp bakom skogen just
på håll, där Asen låg. Förr i världen, när hon var
nykommen i Mellangärden, hade hon brukat stå
just här och titta åt hemhållet, och hemlängtan var
den kompassnål, som visade mot norr. Hennes
hjärta krympte i den visshet, som betog henne, att
det var föräldrahemmet, som brann. Hon hade inte
varit där på så länge, inte på ett par månader; Jet
räckte till med arbete dag ut och dag in, alltid var
det något, som nödvändigt måste göras just den
dagen och just av husmor själv, och på intet sätt
kunde underlåtas. I dag hade hon tänkt på dem
däruppe hela dagen, det var mors födelsedag, och
hon hade så gärna velat resa upp och ta lite gott
194
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
