Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II - 1. Branden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BRANDEN
inte gott lämna huset båda två på engång, svarade
hon med tanke på att Frånses väldiga tyngd skulle
sinka lasset bra nog i uppförsbackarna.
Hilma kom nu och tittade i stalldörren. Hon hade
Katrina Johanna på armen, hennes fromma
fräk-niga ansikte var bekymrat.
— Det tar te, sade hon.
Hanna blev helt blek.
— Skynda de Frånse, bad hon bevekande och
satte i att springa upp mot huset. Hon räknade
hastigt över vad hon skulle lägga ner: kalklinement
eller linolja äss någon bränt se, hon vågade inte
tillstå att någon kunde vara bortom all hjälp av
kokt linolja, och ändå fruktade hon innerst det
värsta. Gamla linnetrasor till omslag, konjak, kaffe
och doppebrö, kläder och täcken–det var ju
visserligen sommar nu, men nätterna voro kalla.
När hon återigen kom ut på farstugubron med
fång av fällar och kappor på armen, var hästen
ännu inte framme, hon kunde inte se, att vagnen
var utdragen ur vagnboden engång. Hon visste att
Frånse sinkade sig med flit, lade ifrån sig sin börda
och gick in igen. Båda barnen ville nödvändigt följa
me te Åsen, Adam ville se hur det brände, och
Katarina Johanna ville bli mårmors lilla pia och
hjälpe-tsäring. Hon lugnade dem med varsin
handfull russin och förmanade Hilma att se väl efter
dem. Farmor låg och bannade i sin säng över att
Hanna skulle resa.
— I har då ett jämnt lynne, farmor, sade Hanna
med ett svagt leende.
197
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
