Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II - 1. Branden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BRANDEN
hon, att han och jag förr alltid plägade sä, att vi
skulle inte glömma å brandförsäkra? Om jag hade
setat på Nygård, hade det varit försäkrat, när det
brann, men det hade aldrig brunnit för den delen.
Jag skulle aldrig ha lämnat en sexårs pojke att
vakta huset och småsyskona av bara snålhet om
arbetskraften. Men det här har Magnus för att han
låter Ida råda, han som var så katig förr i världen.
Di tala på hemma, att han tör inte ens föra böcker,
som han lärt på skolan. — Gå å ta de nå nyttigt
före, sa hon, och då la han igen boken och ge ut å
högg ved. Och inte tålte hon några nymodigheter;
i den delen var hon lik de gamle i Nygård, men di
hade Magnus minsann aldrig sättat. Det är gott för
Jonas och mor Sara, att di fick gå bort, innan detta
hände, tänkte hon och glömde alldeles, att hon alltid
ställt sig på Magnus’ sida mot dem, den tiden hon
bodde på Åsen.
Plötsligt fick hon se en skymt av den brinnande
gården, och milde tid, det var dock Nygård, där
hon haft som ett hem hela sin barndom. Mot sin
vilja blev hon gripen av den övergivna, sorgliga
synen av ett hem, som hjälplöst var givet elden i
våld och måste bjuda sitt eget bröst till pris åt
för-härjarens glans och ära.
— Gårn är det ute med, tänkte hon, det är
tydligt, vete gud om inte lagårn också stryker med,
illa ser det ut tillminstingen. Jaha, så här kommer
man till Nygård efter hela sju år igen, det hade en
inte skolat tänka i morse.
Hannas ankomst väckte ingen uppmärksamhet.
203
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
