Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II - 1. Branden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ÅSA-HANNA
— Då går vi åt lagårdsbrunnen, du Ernst,
svarade Magnus med tjock och skrovlig stämma.
Ernst klådde sig i huvet, det var längre väg. Men
just i rättan tid anlände ett par nya hjälpare
med spannar. Sedan de slutat sitt dagsverke och
kört in sista lasset tyckte de sig kunna avvara tid
åt nästan.
Elden hade minskat, men det gamla hundraåriga
virket brann ännu som tjärtunnor.
Rätt vad det var, i ett obevakat ögonblick, gjorde
en flamma ett skutt och stod och dansade på
lagårdstaket.
Ida kom inte tillbaka, och Hanna, som efter
halvannan timmes hårt arbete förstod, varför släckama
varit så dröniga, när hon kom, gjorde sig ärende
med att si åt inne i lagårn för att få pusta ett tag.
— Vad göre du, Ida?
— Ingenting, svarade en röst från svinabåset,
men son grisar i häpenheten. Det ena är då inte
det andra likt. Hanna visste, att här gällde det grova
pengar, skyndade fram för att se om grisarna levde,
och det gick lyckligt. Medan de båda kvinnorna
sutto där och vaktade suggan, anförtrodde Ida
Hanna sina bekymmer över att hon, utan att
Magnus visste det, underlåtit att betala
brandförsäkringspremien.
— Jag tyckte rent inte vi hade råd till å kasta
ut di där penga i onödan år efter år, när det aldrig
brann, sade hon. Och så när jag fick pengar för
å gå ner på posten och betala, så köpte jag ett par
känger te Karin för avgiften. Jesses, nu ligger so-
208
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
