Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II - 1. Branden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ÅSA-HANNA
ton. Ida, som trampade omkring och plockade i sitt
lösöre, svarade inte. Nu när det tunga kroppsarbetet
var lyktat, kom förskräckelsen över hennes tilltag
med brandförsäkringen tillbaka tiodubblad. Hon
hade aldrig förr varit rädd för Magnus, alltid tagit
sig ton mot honom, men nu tordes hon knappt se
åt hans håll. Ännu visste han ingenting, men det
måste fram. Bäst att säga ut först som sist. Om
hon bara inte ljugit och sagt, att hon hade
brandförsäkringskvittot i psalmboken. Rätt som det var
kom det för henne hur hon skulle handla och
därmed lugnade hon sig något. Hon hyste intet
medlidande med Magnus, det gällde blott att sätta sig
själv i säkerhet för hans vrede.
— Den som nu kunde bju på kaffe, sade hon
till gruppen av medhjälpare, som stod och
betraktade det ödelagda huset, där elden efter slutat verk
låg och gäspade på dörrtröskeln, som en katt, som
slukat en råtta.
— Om du bida lite, Ida, så ska jag bju på kaffe,
sade Hanna, som naturligtvis alltid skulle vara före.
Jag har en korg borta i vagnen, nån av er karlar
kanske vill bära hit den. Alla ville gå efter korgen.
Det behövs inte mer än en, sade hon, men ge hästen
lite havre och vatten, är I snälla.
Stolar och bord funnos tillräckligt på
gårdsplanen, man dukade under den stora asken som
blivit svedd på ena sidan. Magnus satte sig på
gung-brädan, vänd från de andra och rörde sig inte, när
de brända löven från asken föllo över honom. Plöts-
2IO
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
